søm
nfåll, kant, spik, stålar, söm
(sömnad) inviken (eller dubbelviken) och sedan tillsydd tygkant
yttersta eller yttre delen av en sida, yta eller område (ibland även i tidsuttryck); (gräns)linje där två plan möts med en vinkel; ibland med bibetydelse av värdelöshet (oftast i sammansättningar)
(kortare) metallstav, vässad i ena änden och den andra oftast försedd med platt huvud, avsedd att slås in i material med hammare, ofta för att sammanfoga två material
(vardagligt, plurale tantum) pengar
en rad av sydda stygn i syfte att sammanfoga tygstycken oftast med hjälp av nål och sytråd
(fackspråk) kilformad spik som är till för att fästa hästskor och beslag under hoven på framför allt hästar